Gästblogg a lá Emilia

Hejsan bloggen, nu gästbloggar jag igen i min ensamhet. Niklas är på Gran Canaria medan vi andra är fast här i Stockholm med snöblandat regn. Det är lite sugigt.

Det har blivit mycket funderande kring hur mycket man kan älska en person nu när jag och Niklas varit ifrån varandra i snart 2 veckor. Jag menar vi är 17, 18 år. Kan man då träffa sitt livs kärlek? Är det rätt att tro att man kan göra det?
Vi har ändå varit tillsammans i 5 månader, utan ett enda bråk, och det känns som att han är den personen som känner mig bäst. Fast ändå som att allt är så nytt. Älskling du är det bästa som hänt mig. Och usch vad vi är jobbiga för att vi blir kärare för varje dag som går, men det är så sant! :) Du är bäst och kom snälla hem nu.

Fast det enda roliga är att jag kan vara med kompisar och gå på krogen utan dåligt samvete ;) hehe.

Ska man langa in en pinsam bild eller?


puss på dig pluffie

Kommentarer
Postat av: niklas pojkvaen hejhej:)

buse som skriver pa min blogg!soetis:) men bra hihi! Vado har du en anledning att fo daligt samvete att go po krogen nar jag ar hemma eller?? :O



SAKNAR DIG! <3

2010-03-02 @ 22:07:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0